Medvetenhetens tre zoner

Medvetenhet är ett nyckelbegrepp i gestaltterapin. Medvetenheten sätter människan i stånd till att ”ställa in skärpan” på ett fenomen eller ett fenomen-komplex. Gestaltterapin delar upp medvetenhet i tre nivåer, som den kallar för zoner. De tre medvetenhetszonerna erbjuder en struktur som underlättar förståelsen av hur en människa kan uppnå ökad medvetenhet, i det att de representerar en modell för sortering av sinnes- och andra upplevelser. Ju mera medveten en människa är om sig själv och sin omgivning, desto större möjligheter har hon att ta ansvar för sitt eget liv och i vidare utsträckning göra vad hon vill av det.

Ytterzonen representerar det som är runt omkring mig, det som kommer till mig utifrån världen. I praktiken innebär det den information som jag får via mina sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och känsel.

Innerzonen är medvetenheten om det, som är innanför min hud eller inuti i mig, t.ex. kroppsupplevelser som smärta, hunger, törst etc. Den andra upplevelsekategorin som man finner i innerzonen är en funktion vi alla är födda med: känslorna. Fast känslor är bekanta för alla människor, tycks många ha svårt att känna igen, placera eller hantera åtminstone en del av dem. Detta är i och för sig inte att undra på, eftersom känsloupplevelser ofta är mångfasetterade och kan innefatta att man är i kontakt med många olika känslor på en gång. När man är mitt i en stark känsloupplevelse är det dessutom inte så lätt att komma underfund med hur man lämpligen kan möta och uttrycka sina känslor. För att hjälpa människor som vill lära sig att ta bättre hand om sig själva i känsloupplevelser har man inom gestaltterapin strukturerat känslorna i fyra så kallade baskänslor, nämligen glädje, sorg, ilska och sexualitet. Detta betyder ingalunda att man försöker reducera känslorna till dessa fyra, utan man har bara ordnat dem i ”familjer”, där baskänslorna är familjernas ”överhuvuden”. Enligt det gestaltterapeutiska synsättet är alla andra känslor antingen besläktade med, vagare varianter, eller ”blandningar”av de fyra baskänslorna.

Ångest

Gestaltterapeutisk teori vill inte veta av rädsla/ångest som en kategori av baskänslor. Dock ser jag i mitt psykoterapeutiska arbete också rädsla och ångest som baskänslor jämsides med de fyra andra: Rädsla är en fysisk, automatisk reaktion som hjälper oss att undvika det som är farligt för oss, en funktion vi också är födda med. Om en människa inte kommer genom denna reaktion och blir färdig med den (inte kan undvika det farliga, eller inte vet vad som är farligt), sitter mera eller mindre av spänningen kvar i kroppen utan att människan blir medveten om den. Ju flera gånger detta händer, desto mera ökar energimängden i kroppen och till slut kommer det att handla om ett mer eller mindre permanent tillstånd. Denna ökande energimängd från upptrappad rädsla som inte fått utlopp betraktar jag som ångest. Eftersom det i psykoterapi går att medvetandegöra och arbeta med rädsla och ångest, har dessa känslor enligt min mening karaktären av baskänslor.

Den gestaltterapeutiska teorins uppfattning om ångest kan jag dock ansluta mig till, fast det här påstås att ångest primärt fungerar som något människan i vissa situationer omedvetet sätter in emellan sig och upplevelsen av baskänslorna. Man kan säga att den egentliga känslan blir ”infryst i ångest”, så att den inte upplevs. Enligt detta synsätt är ångesten alltså ett symptom på att upplevelsen eller uttryckandet av en av de andra baskänslorna är undertryckt.

Mellan öronen

Upplevelser i mellanzonen representerar det ”ogripbara” och befinner sig mellan inner- och ytterzonen. Man kan också säga att de uppträder mellan öronen, eftersom de äger rum i högre hjärncentra. De består av tankar, konklusioner, tolkningar, fantasier, (också katastroffantasier och s.k. framtidsångest!), drömmar (både i vaket och sovande tillstånd), minnen, inspiration till att skapa och konstruera, etc.

Medan alla levande varelser använder sig av inner- och ytterzonen, kan man säga, att mellanzonen är förbehållen människan. Även de högst stående djuren lever nästan enbart i nuet, förlitande sig på sinnesintryck, instinkter och kroppsupplevelser. Men det som är en rikedom i människans tillvaro utgör också i vissa situationer en komplicerande faktor såtillvida att vi ibland litar för mycket till våra tankar i form av t.ex. minnen, planer, fantasier och tolkningar, i stället för att grunda våra handlingar på de mer handgripliga upplevelserna i inner- och ytterzon. Dessa upplevelser har den egenskapen att de äger rum i realtid, här och nu. Sålunda hjälper de oss att vara närvarande i nuet så att vi (med vederbörlig hjälp av mellanzonen!) kan reagera adekvat på det som händer.

Text och illustrationer: Tine Sylvest
Foto: Bo Mellberg

Skribenten är psykoterapeut MPF, konstterapeut och arbetshandledare. Hon är danska och bor och arbetar i Vasa.